White wedding...

I dag skall en av mina bästa kompisar gifta sig, vilket känns helt spejsat. Är vi verkligen så gamla nu? Och svaret är att ja det är vi. Hon kommer kanske inte längre att referera till sin pojkvän som Fredrik utan "min man". Ha ha, jag skrattar inombords när jag tänker på det. Det är ju sådant man bara kanske hört folk i sina föräldrars ålder säga, men som nu även är applicerbart på folk i min egen ålder.

Som om det inte vore nog så har jag även blivit ombedd att spela en trudelutt på deras bröllop i stället för att hålla tal. Jag har dock legat hela morgonen och filat på vad jag skall säga innan jag spelar. Det vore ju trevligt att på ett lättsamt och humoristiskt sätt presentera sig och vad man skall göra. Det är dock tur att jag har en flickvän som är vänlig nog att berätta för mig att det jag tänkt säga inte är så fruktansvärt bra. Då slipper jag stå där och göra bort mig. Det blir nog inte så mycket snack, utan mer spela, vilket ju också var tanken med det hela.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det är skitkul att de skall gifta sig och de kommer att bli suverän make och maka.